Jag är upprörd och man ska egentligen inte skriva blogginlägg i affekt. Men nu gör jag det iallafall. Anledningen är att jag nyss läst igenom en lång tråd på facebook där frågan som inledde tråden var hur mycket man ska låta sina barn sitta vid datorn. Sedan kom den ena kommentaren efter den andra där alla försökte överträffa varandra i hur mycket och hårt de begränsar sina barns datoranvändande och spelande. En del fick spela lika mycket som de utövade fysisk aktivitet. Någon annan lät sitt barn spela lika länge som de läste något. Tid mot tid liksom. Detta var inget nytt utan det är så det brukar låta när föräldrar pratar om sina barns spelande och datoranvändande. Någon hänvisade till forskning som visat på att barns utveckling hämmas. Och det var nog den kommentaren som gjorde mig mest upprörd eftersom jag tror att det är precis tvärtom: Att begränsa barns datortid och spelande är hämmande för utvecklingen.
Jag tror absolut inte på begränsning. Snarare borde alla föräldrar spela minst lika mycket som sina barn. De borde vända på sina tid-mot-tid regler och tvingas spela med sina barn lika lång tid som de kollar på TV, läser dagstidningen, snackar goja i telefon osv. Och föräldarna borde intressera sig för vad barnen spelar för något. Det borde vara en förutsättning för att kunna ha någon som helst grund för att införa hårda begränsningar. Jag är övertygad om att det är många fler föräldrar som har tidsbegränsningar som de håller hårt på än vad det finns föräldrar som har en aning om vad deras barn spelar.
Vi har fem barn i åldrarna 6-19. Alla har varsin dator med uppkoppling. De får sitta hur mycket de vill vid sina datorer utan begränsningar. Och vi har ingen som hämmats i sin utveckling. De spelar, skapar saker, kommunicerar med vänner via chat/Skype/videotelefoni/nätverksspel, gör läxor, lär sig saker, samarbetar, övar problemlösning/teamwork/ledarskap i sitt spelande osv. Ingen av våra barn är asociala, har övervikt, har sömnproblem eller har problem i skolan. Snarare tvärtom. De leker med kompisar, sportar, läser massor med böcker osv… helt frivilligt.
6-åringens dator är enkel och gammal men funkar för barnspel och surf. Lite rosa lackfärg gjorde den populär 
Nicklas Lundblad, Senior Policy Counsel på Google, skrev en mycket klok och läsvärd krönika på IDG.se för några veckor sedan. Han menar att föräldrars begränsning av ungas spelande mest beror på att det stör föräldrar att barnen behärskar ett medium mer än de. Nicklas säger väldigt många andra bra saker så läs hans krönika!
I skolan lär sig inte barnen IT-användning i någon större utsträckning (de flesta elever kan mer om datorer och Internet än sina lärare OCH föräldrar) så det är upp till oss föräldrar att se till att barnen får så bra förutsättningar som möjligt att klara framtidens studier och arbeten i en Internationell konkurrens.
Och medan jag skrev detta inlägg fick jag lite stöd för min linje i kommentarstråden då min vän Richard Wolrath postade en länk till detta tänkvärda budskap (Syntolk: Länken går till en bild på Penn Jilette med samma text som sista stycket på denna artikel inbakad i bilden)
